Rumpie och demens

När man tycker att man är lite listig och beställer en ny kaffekittel direkt hem till pappa. Han har visst kokat hål på den han hade…

Men istället för att lantbrevbäraren levererar paketet direkt till pappa, så får jag istället ett sms om att paketet nu går att hämta på Ica i Sunne.

Gnhh!

Nej, jag tycker inte att det är jätteroligt att åka till pappa. Det är så många delar i det hela som är skitjobbiga för mig.

Dels väntan på att ta mig dit, sedan själva resan, sedan är det det lilla faktum att han inte var en speciellt snäll pappa när jag växte upp, och slutligen att han nu är mer och mer dement.

Så hem till pappa, hämta hans körkort och försöka förklara varför jag åker iväg med hans körkort…

In till Sunne och hämta paket och passa på att ta en rumpie.

Tittade till Selma på torget och tänkte glatt på Jonas och lunchen i torsdags. Undra vad det står på det lilla plakatet på statyn i Karlstad…

Tillbaka till pappa och lämna kaffekitteln och hämta upp räkningar.

Återigen förklara vart kitteln kom ifrån, och sedan igen, och sedan ge upp och bara hålla med om att Järnia tydligen fått in dem i lager nu.

Sedan förklara att jag måste åka hem direkt eftersom mitt energiläge redan nu är snabbt på väg mot noll och jag ska köra hem igen.

Står där och trampar oroligt och få extremt dåligt samvete för att jag inte stannar längre.

Men jag vill inte, hela kroppen skriker att jag inte vill vara kvar. Skriker ikapp med det dåliga samvetet.

Kroppen blir liksom i panik, vill fly. Bara komma hem igen.

Ja, glömde…

Sedan berättade pappa att han precis hade köpt en perkulator i Sunne…

Syrran och min sms-konversation sammanfattar det hela.

Be the first to comment

Skriv gärna några rader :)